Inloggning

Emotionell tillgänglighet

När någon nära går igenom svåra stunder, hur reagerar du naturligt på det? Jag försöker få dem att bli glada och avleda deras uppmärksamhet från problemet.
Jag kommer att erbjuda dem en praktisk lösning så att de kan gå vidare.
Jag lyssnar bara och försöker förstå deras känslor.
Ibland vet jag inte vad jag ska säga, och jag känner mig maktlös.
Jag undviker situationer om jag känner att de överför sina känslor på mig.

Föreställ dig att en nära person berättar om sina oro som de uppfattar som stora, men som verkar små för dig. Vad gör du? Jag ska säga till honom att det inte är så allvarligt, och uppmuntra honom att ta sig igenom det.
Jag försöker förstå varför det betyder så mycket för honom.
Jag kommer att erbjuda honom en annan perspektiv som kan hjälpa honom att se saker tydligare.
Jag kan känna mig frustrerad, men jag försöker att inte dölja det.
Jag fokuserar inte på innehållet, utan på dess känslomässiga tillstånd och hur jag kan stödja det.

När du känner dig känslomässigt överväldigad, hur påverkar det din kommunikation med dina nära och kära? Jag drar mig tillbaka och slutar svara på meddelanden.
Jag pratar om det, men bara med någon jag verkligen litar på.
Jag uttrycker det genom humor eller ironi.
Jag försöker bete mig normalt, men inombords känner jag mig avlägsen.
Jag söker fysisk kontakt eller närhet för att känna mig trygg.

Om en nära person reagerar på dina känslor på ett annat sätt än du förväntade dig, vad gör du oftast? Jag blir sårad och drar mig tillbaka en stund.
Jag ska försöka förklara för dem varför jag förväntade mig en annan reaktion.
Jag börjar analysera om jag har uttryckt mina känslor fel.
Jag låter det vara så och ser till att det inte spelar någon roll.
Jag säger till mig själv att de kanske reagerar annorlunda än de vet, och jag tar det med en klackspark.

Hur skulle du beskriva dina gränser i känslomässiga relationer? Jag har dem, men jag böjer dem ofta för att behålla harmonin.
De är fasta och jag kan tydligt säga vad som är acceptabelt för mig och vad som inte är det.
Ibland vet jag inte exakt var de är, och jag upptäcker det först i specifika situationer.
Jag försöker alltid vara tillgänglig för andra, även om det tröttar ut mig.
Jag inser inte alltid att någon överträder dem förrän jag mår dåligt.

Vad är din första impuls när du ser att någon nära stänger in sig själv? Jag försöker få honom att må bättre och föra lätthet in i situationen.
Jag väntar på att han själv ska berätta vad som händer, och jag ger honom utrymme.
Jag börjar lägga märke till detaljer och fundera på vad som plågar honom.
Jag känner en oro över om jag av misstag har skadat honom/henne.
Jag ger honom utrymme, men jag visar samtidigt att jag är här om han behöver.

När du känner behov av känslomässigt stöd, hur söker du det oftast? Jag ber direkt någon jag litar på.
Jag väntar på att någon ska märka att jag behöver den.
Jag söker kontakt, men jag pratar inte öppet om det.
Jag försöker avleda uppmärksamheten på andra sätt, till exempel genom arbete eller hobbyer.
Jag trycker ner det och säger till mig själv att jag måste hantera det själv.

Vilken typ av kommunikation hjälper dig mest att känna dig känslomässigt uppfylld? Enkla och ärliga samtal utan onödig analys.
Djupgående diskussioner där jag kan uttrycka alla mina tankar och känslor.
Fysisk närhet och icke-verbal gestik som uttrycker omsorg.
Positiv och lekfull kommunikation som gör mig glad.
När någon kan vara tyst bredvid mig, men känna hans närvaro.

När jag besvikar någon eller gör ett misstag i en relation, vad är min naturliga reaktion? Jag kommer genast att be om ursäkt och försöka rätta till situationen.
Jag analyserar det djupt och funderar på vad jag kunde ha gjort annorlunda.
Jag låter situationen vila en stund och sedan återvänder jag till den.
Jag känner mig skyldig och har behov av att på något sätt "göra bot".
Jag försöker att inte tänka på det och hoppas att det löser sig av sig själv med tiden.

Om du skulle välja en metafor för ditt känslomässiga uttryck, vilken skulle det vara? Öppen bok – mina känslor är synliga för alla.
Valv – jag har många känslor inom mig, men få har tillgång till dem.
Spegel – jag anpassar mig efter de andras känslomässiga stämning.
Hav – ibland lugnt, ibland stormigt, men alltid djupt.
Vägen – jag utvecklas ständigt och lär mig hur jag ska uttrycka det jag känner.