Inloggning

Personlig inställning och förmåga att skratta åt sig själv

Föreställ dig att du snubblar och faller offentligt. Hur reagerar du? Jag reser mig, borstar av mina knän med ett leende och bugar skämtsamt.
Jag kollar snabbt om någon har sett mig och hoppas att ingen har det.
Jag börjar skratta och kanske säger jag något som: "Det här var en elegant fall, eller hur?"
Jag kommer argt att skylla på trottoaren, skorna eller något annat.
Jag kommer att ligga kvar en stund och låtsas att det var en konstperformance.

Hur reagerar du när någon gör ett oskyldigt skämt på din bekostnad? Jag förbättrar honom med skratt och lägger till något av mig själv.
Jag ler, även om jag kanske inte riktigt känner för att skratta.
Jag ska ge honom tillbaka med min egen skämt, men försiktigt och utan att förolämpa.
Jag känner mig berörd och föredrar att dra mig tillbaka.
Jag tänker på det hela dagen och letar efter den dolda betydelsen.

Vad skulle din reaktion vara om du insåg i spegeln att du hade gått hela dagen med något roligt i ansiktet? Jag skulle skratta högt och göra ett skämt av det.
Jag skulle rodna och snabbt fixa det.
Jag skulle skratta, men jag skulle genast börja fråga varför ingen har sagt det till mig.
Jag skulle känna mig generad och försöka glömma det.
Det skulle uppstå en konspirationsteori om att någon medvetet fått mig in i det.

Hur känner du dig när du tittar på dina gamla bilder från tonåren? Jag skrattar åt mina modeval och frisyr.
Jag skäms lite, men jag erkänner att vi alla har en bakgrund.
Jag anser mig vara en trendsetter – jag har alltid varit ett steg före!
Jag skulle hellre bränna dem så att de aldrig mer ser dagens ljus.
Jag analyserar varje detalj och funderar på vad jag kunde ha gjort annorlunda.

När du pratar med någon som har en helt annan syn på världen, hur reagerar du? Jag letar efter den roliga sidan av situationen och försöker lätta upp den.
Jag lyssnar och försöker förstå hans synvinkel.
Jag driver med hans åsikt, men med respekt.
Jag byter snabbt ämne för att undvika konflikt.
Det berör mig personligen och jag tänker länge på det.

Hur reagerar du när något inte går enligt plan? Jag gör en skämt av det och säger till mig själv: "Åtminstone har jag en bra historia."
Jag suckar, men jag accepterar det som en del av livet.
Jag blir arg, men jag försöker lösa det snabbt.
Jag kommer att klandra mig själv för det länge och återkomma till det i huvudet.
Jag funderar på hur jag kan vända det till min fördel.

Vilken typ av humor får dig att skratta mest? Sebaironisk humor – när människor kan skämta om sig själva.
Situationer där något oväntat går fel (men ingen skadas).
Torr, sarkastisk humor där man måste tänka lite.
Klassiska skämt och ordlekar som alltid roar.
Absurditeter och bisarrheter som inte ger mening.

Hur reagerar du när någon gör narr av dig framför en grupp människor? Jag kommer att gå med i skämtet och utveckla det ytterligare.
Jag ler, även om jag kanske känner mig lite obekväm.
Slå tillbaka! Men med humor och utan ilska.
Jag börjar fundera på om den personen inte gillar mig.
Jag ska försöka ignorera det och gå vidare till ett annat ämne.

Hur skulle du definiera din förmåga att skratta åt dig själv? Nästan allt jag gör kan på något sätt göras lättare och tas med humor.
Det finns saker som jag kan skratta åt, men ibland går det inte.
Ibland skrattar jag åt mig själv, men jag har också gränser.
Jag föredrar att ha en mer seriös image, men jag uppskattar humor.
Om något händer mig, skrattar jag inte i första stund, men senare gör jag det.

Föreställ dig att du har pratat seriöst med någon och sedan inser du att du har haft dragkedjan på byxorna öppen hela tiden. Vad gör du? Jag skrattar och säger något som: "Nåväl, idag har jag en ny stil!"
Jag fixar det diskret och hoppas att ingen har lagt märke till det.
Jag frågar varför ingen har varnat mig – vi är ju vänner!
Jag börjar analysera när det hände och vem som kunde ha lagt märke till det.
Jag låtsas som om ingenting har hänt och hoppas att ingen säger något.