Inloggning

Föräldraskap som en väg till självutveckling

Föreställ dig att ditt barn en dag ger dig en sten. Vilken betydelse ger du den? Det är en talisman som ska skydda mig.
Det är en tyst skuldkänsla – en tyngd som jag har orsakat.
Det är början på ett nytt kapitel, som när någon lägger en grundsten.
Det är bara en sten, men den har lärt mig att se på ett annat sätt.
Det är en dold gåta vars betydelse jag kommer att få veta senare.

Om ditt föräldraskap vore ett musikinstrument, vilket skulle det vara? Gammalt, uruselt piano i ett övergivet hus.
Strängharpa som vinden spelar på.
Trummor som sätter takten för de andra.
Flöjt med en mjuk ton som inte alla hör.
Elektronisk syntetisator – jag upptäcker ständigt nya möjligheter.

Barnet leder dig till en plats som är främmande för dig. Hur reagerar du? Jag följer noga varje steg han tar, men jag håller avstånd.
Jag frågar mig vad han vill leta efter här – kanske vet han något som jag inte vet.
Jag tar det som ett spel och låter mig svepas med.
Jag börjar fundera på vad jag kan ha glömt här.
Jag blir rädd, men jag följer honom ändå.

Föräldraskapet har lämnat osynliga färger i dina händer. Vad målar du med dem? Väggarna i huset som jag ännu inte har byggt.
Mitt eget ansikte, för att påminna mig om vem jag är.
Himlen – jag vill att något ska finnas kvar efter mig.
Spår på vägen, så att andra kan lära sig.
Jag målar bara på natten, när ingen ser.

När du pratar med ett barn upptäcker du att det vet något som du har glömt. Hur känner du dig? Skamsen – jag borde veta det.
Ödmjukt – livet är en lärande i båda riktningar.
Förvirrad – jag är inte säker på vad det betyder.
Med förvåning – som om jag skulle höra mig själv från det förflutna.
Med respekt – detta är hans/hennes värld, inte min.

Vilken bild bäst beskriver din erfarenhet av föräldraskap? En flod som bryter sin egen väg.
En spegel som visar mer än bara en reflektion.
Ett hus med låsta rum som gradvis öppnas.
Träd som växer snett, men fortfarande uppåt.
Labyrint, där jag inte går vilse, utan letar.

Ditt barn gör något som du anser vara ett misstag. Vad tänker du på först? Jag måste lära honom/henne det rätt.
Det är en del av resan – jag har också upplevt det.
Hur mycket säger det om mig?
Vilket budskap finns det troligen i det?
Varför störde det mig egentligen?

Vilka dörrar har föräldraskapet öppnat inom dig? De som ledde till länge glömda minnen.
De som var föremål för den ilska som jag inte erkände.
De som visade hur jag kan älska utan villkor.
De som ledde mig till större disciplin och styrka.
De som jag inte visste fanns överhuvudtaget.

När kände du dig som förälder mest "levande"? När jag var tvungen att fatta beslut i osäkerhet.
När jag var barn observerade jag att sova – i tystnad.
När jag skrattade med honom utan anledning.
När jag erkände mitt misstag.
När jag kände att allt jag kände till höll på att falla isär.

Om du kunde beskriva ditt föräldraskap som en dröm, hur skulle den se ut? Vandring i skogen, där ett litet ljus leder mig.
Segling på havet, där jag ibland inte ser kusten.
Tyst samtal med skuggan som jag känner igen.
Skapande av en skulptur i lera som ständigt förändrar form.
Spelet i huset med oändliga rum.