Inloggning

Vila inte en lyx: Varför du förtjänar det

Föreställ dig att du har oväntad ledighet framför dig. Vad gör du först? Jag börjar tänka på hur jag effektivt kan använda det – tid ska ju inte slösas.
Jag stänger ögonen och vilar mig – äntligen behöver jag inte göra något.
Jag kommer på en aktivitet som glädjer någon – låt det ha mening.
Jag känner en lätt skuld över att jag inte arbetar – men kanske förtjänar jag det ändå.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra – vila känns inte naturligt för mig.

Om du var en växt som någon vattnar regelbundet, vad skulle hända med dig? Jag skulle äntligen börja växa där det länge har stagnerat.
Jag skulle känna mig bortskämd – jag vet inte om jag förtjänar det.
Det skulle överraska mig – jag är van vid att ta hand om mig själv.
Jag skulle blomma – uppmärksamheten ger mig energi.
Jag skulle ändå vänta på när det slutar – saker varar aldrig länge.

Vilken av dessa föreställningar är mest behaglig för dig? Jag sitter i tystnad, lyssnar på min andning.
Jag avslutar något viktigt och alla kommer att uppskatta det.
Jag ligger i skuggan av ett träd och observerar molnen.
Jag går med mina närmaste, vi pratar.
Jag sitter ensam och i huvudet går en lista över "vad som fortfarande behövs".

Vad tycker folk om dig när du tar en paus? Att jag är lat – och det har jag inte råd med.
Att jag kan lyssna på mina behov.
De kanske tycker att det är konstigt – de är vana vid att se mig alltid upptagen.
Det vet jag inte – jag fokuserar för mycket på deras förväntningar.
Att jag förtjänar det – de vet vad jag gör.

Om du skulle tillbringa en dag helt ensam, utan internet och åtaganden, hur skulle du känna dig? Underbart – äntligen lugn.
Oroligt – jag vet inte vad jag ska göra med mig själv.
Produktiv – äntligen skulle jag hinna med saker jag skjuter upp.
Skyldig – att jag skulle kunna vara till nytta.
Osäker – om ingen behöver mig, vem är jag?

Välj den mening som bäst beskriver din relation till avkoppling: Vila är en belöning – man måste förtjäna det.
Vila är en del av balansen – utan den går det inte att leva.
Vila är för andra, jag behöver det inte.
Vila är svaghet – man måste vara stark.
Avkoppling hjälper mig att få distans och perspektiv.

Föreställ dig att någon bjuder in dig till en helg utan mobil. Din reaktion? Super idé, jag packar genast.
Det beror på vad jag skulle behöva skjuta upp för det.
Det här är inte för mig – jag behöver ha saker under kontroll.
Det låter vackert, men jag vet inte om jag har råd med det.
Jag drömmer om det, men verkligheten tillåter mig inte.

Vilken känsla ger ordet "sakta ner" dig? Lättnad – jag längtar efter det.
Paniken – vad om jag missar något?
Osäkerhet – jag har ingen erfarenhet av det.
Motstånd – det låter som en förlust av prestanda.
Hopp – att jag åter ska förena mig med mig själv.

Om du skulle ta hand om dig själv som ett barn, vad skulle du ge dig själv först? Säker plats och många kramar.
Program som flyttar honom framåt.
Friheten att göra vad man vill.
Tid bara för dig själv, inget du måste göra.
Ansvar för att lära sig motståndskraft.

Föreställ dig meningen: "Jag förtjänar att vila." Vad dyker upp i dig först? Samtycke och lugn – jag vet det.
Tvekan – är det verkligen så?
Motstånd – vem vågar säga det?
Tårar – det låter som något jag längtar efter, men jag erkänner det inte.
Fråga – vad måste jag göra mer för att det ska vara sant?