Inloggning

Självförtroende, uthållighet, nyfikenhet: Sommaren som träning för livet

Föreställ dig att semesterresan gick fel redan i början. Hur reagerar du? Jag andas djupt och söker nya möjligheter.
Först klagar jag, sedan låter jag det flyta.
Jag försöker hitta någon som kan lösa det.
Jag stänger in mig själv och väntar på att det ska blåsa över.
Jag ser det som en utmaning som måste övervinnas.

I sanden hittar ni en gammal dagbok. Vad gör ni? Jag öppnar den och börjar genast läsa.
Jag överväger om jag borde återlämna det till ägaren.
Jag funderar på vem som lämnade honom där – och varför.
Jag låter det vara, det är inte min sak.
Jag tar med honom hem som inspiration för mitt eget skrivande.

Under sommaraktiviteten bestämmer sig de andra för att gå i en annan riktning än vad du skulle vilja. Jag anpassar mig, det blir inte världens slut.
Jag föreslår en kompromiss som skulle kunna passa alla.
Jag backar, men jag kommer att minnas det i mitt sinne.
Jag står fast vid min åsikt och försöker övertyga gruppen.
Jag delar mig – jag går min egen väg.

Du får möjlighet att lära dig något helt nytt under semestern. Jag går för det – utan att tänka.
Först tar jag reda på vad det innebär.
Jag funderar på om det kommer att ge mig något i framtiden.
Jag är intresserad av det, men jag tvekar om jag har det.
Jag föredrar att stanna vid det jag känner till.

Du glömde en viktig sak för resan och du är långt hemifrån. Jag börjar leta efter en lösning i omgivningen.
Jag ringer någon som kan hjälpa.
Jag hoppar över aktiviteten och anpassar planen.
Jag börjar fundera på hur det kunde hända.
Jag säger till mig själv: vad som ska vara, det blir.

Du kommer att träffa någon som har en helt annan syn på livet. Jag frågar och lyssnar – det fascinerar mig.
Jag polemiserar, men med intresse.
Jag håller hellre avstånd – det är inte nära mig.
Jag letar efter gemensamma punkter där vi kan träffas.
Jag börjar jämföra hans liv med mitt.

Du står inför en fysisk krävande aktivitet som du själv har valt. Jag ska avsluta det, även om jag måste klättra.
Jag ser hur det står till med de andra – och anpassar takten.
Jag kommer att omvärdera om det är värt det.
Jag söker stöd och uppmuntran.
Jag fokuserar på varje litet steg.

Du får en oväntad beröm för något du gjorde av en slump. Det överraskar mig, men glädjer mig.
Jag gör det enklare – det var ju inget stort.
Jag säger till mig själv – kanske är jag ändå bra på något.
Jag börjar fundera på vad folk egentligen tycker om mig.
Jag tar emot det med tacksamhet och går vidare.

Under kvällens eld inleds en djup konversation om personliga ämnen. Jag lyssnar, men jag föredrar att vara tyst.
Jag delar med mig om jag känner mig trygg.
Jag leder samtalet försiktigt mot något neutralt.
Jag pratar öppet om mig själv – jag älskar sådana stunder.
Jag analyserar vad andra säger och vad det säger om dem.

Sommarsäsongen går mot sitt slut och ni summerar. Jag söker efter det som har gett mig ny kunskap.
Jag minns stunder som överraskade mig.
Jag överväger vad jag skulle kunna göra annorlunda nästa gång.
Jag känner sorg över att det gick så snabbt.
Jag skriver en lista över vad jag har åstadkommit och vad som väntar mig.