Inloggning

Självironi: När det är hälsosamt att skratta åt sig själv

Föreställ dig att du råkar ut för en liten pinsamhet framför kollegorna (t.ex. snubblar under en presentation). Hur skulle du troligtvis reagera? Jag skulle skratta och på något sätt kommentera det på ett roligt sätt.
Jag skulle låtsas som om ingenting hade hänt.
Jag skulle känna mig generad, men senare kanske jag skulle skratta åt det.
Jag skulle snabbt be om ursäkt och fortsätta utan att reagera.
Jag skulle börja kritisera omständigheterna – till exempel den hala mattan.

När någon nära dig säger att du gör något "typiskt på ditt sätt", vad tänker du på först? Han har nog rätt, för jag är sån.
Jag funderar på om han/hon menar det som kritik.
Jag kommer att ha kul – jag känner till mina brister.
Jag känner behov av att försvara mig eller förklara mig.
Det irriterar mig – jag gillar inte klistermärken.

Hur reagerar du när någon använder humor på din bekostnad? Det beror på vem det kommer ifrån – ibland har jag roligt, ibland gör det ont.
Jag skulle skratta och kanske återlämna något.
Jag blir sårad, även om jag inte visar det.
Jag funderar på vad han egentligen ville säga.
Jag blir glad om det handlar om en lekfull och rolig kommentar.

Vad tänker du när du läser eller hör ett skämt som du skulle kunna relatera till dig själv? Jag kommer att ha kul – det passar helt.
Jag undersöker vad det kan betyda.
Det stör mig lite – jag vill inte vara en sådan person.
Jag går igenom det utan större reaktion.
Jag blir ledsen, även om jag vet att det bara är ett skämt.

Föreställ dig att du tittar på gamla skolbilder. Hur känner du dig? Skratt genom tårar – goda minnen, men också tacksamhet för att det är över.
Lite nostalgi och lite skam – en blandning av allt.
Skam – jag skulle helst inte visa dem för någon.
Stolthet, hur jag har förändrats.
Jag vill visa dem för någon så att vi kan skratta tillsammans.

Hur ofta säger du något ironiskt eller överdrivet om dig själv? Ganska ofta – humor är en del av min personlighet.
Bara i ett sällskap där jag känner mig säker.
Sällan – jag vill inte nedvärdera mig själv.
Jag gör hellre ironi på andra än på mig själv.
Jag ogillar att bli centrum för uppmärksamhet.

Om någon påminner dig om ett misstag du gjorde för år sedan, hur reagerar du? Jag kommer att ha roligt med det – det är historia.
Det gör mig ledsen – jag förstår inte varför han/hon tar upp det igen.
Jag försvarar mig med att det var annorlunda.
Jag försöker snabbt byta ämne.
Jag använder det som ett exempel på att jag också är felbar.

Vad tycker du om människor som ofta skrattar åt sig själva? Jag uppskattar dem – det kräver perspektiv.
Ibland går de för långt och förlorar respekten.
De ser söta ut, men de kämpar nog inombords.
Det beror på situationen – ibland är det oärligt.
Jag beundrar att de kan distansera sig.

När du gör ett misstag i ett beslut, hur pratar du om det senare? Jag kommer att använda det som en historia med en rolig lärdom.
Jag funderar på vad jag skulle ha gjort annorlunda.
Jag trycker hellre ner det – jag vill inte nämna det.
Jag förenklar det, men inuti irriterar det mig.
Jag pratar öppet om det, men utan känslor.

Om du var huvudpersonen i en satirisk film om ditt liv, hur skulle du känna dig? Roligt – jag skulle gärna vilja se det.
Jag skulle bli osäker – vad skulle de visa där?
Det skulle vara obekvämt för mig.
Det skulle bero på hur de framställer mig.
Jag skulle ta det som en gåva – skratt är medicin.