Hur man ökar sitt självförtroende och slutar underskatta sig själv

Föreställ dig att du går in i ett rum fullt av okända människor. Vad tänker du först?

Jag skulle vilja veta vem de är och vilka historier de har.
Jag skulle hellre stanna i bakgrunden och observera hur saker och ting utvecklas.
Jag känner spänning eftersom jag inte vet hur de kommer att reagera på mig.
Jag fokuserar på att framstå så bra och självsäkert som möjligt.
Jag tenderar att söka efter någon som verkar lika blyg som jag.

Om du skulle välja en metafor för din inre röst, vilken skulle det vara?

En sträng lärare som ständigt bedömer mig.
Tyst observatör som ibland viskar ett råd till mig.
Uppmuntrande tränare som påminner mig om mina styrkor.
Otydlig ekon som jag ibland hör och ibland inte.
En nära vän som säger till mig att jag klarar det.

Föreställ dig att din känsla av självförtroende är ett objekt i rummet. Hur ser det ut?

Trästol – stabil, men ibland vickar den.
Litet ljus – lyser, men behöver skydd mot vinden.
Spegeln – reflekterar bara det jag visar den.
Den osynliga handen – den är där, men jag känner den inte alltid.
Fyr – stark och stabil, men ibland omger dimma.

Hur reagerar du när du får en oväntad komplimang?

Jag söker genast en anledning till varför jag inte förtjänar henne.
Jag ler, men inombords tvivlar jag på om de menade det uppriktigt.
Jag mår bra, men det tar ett tag för mig att tro på det.
Jag accepterar den och tackar, men jag byter snabbt ämne.
Jag glädjer mig åt den och ser den som en bekräftelse på mitt värde.

Vilket av dessa påståenden ligger dig närmast?

Jag måste anstränga mig mer för att vara tillräckligt bra.
När någon berömmer mig, brukar jag vanligtvis bortse från det.
Ibland lyckas jag tro på mig själv, men jag kan inte alltid hålla fast vid det.
Jag lär mig att acceptera mina styrkor, även om det inte är lätt.
Jag är medveten om mitt värde och jag kommer inte att låta det tas ifrån mig.

Om du skulle välja din mentor, vilken typ av personlighet skulle det vara?

Någon som hjälper mig att se mina kvaliteter som jag själv inte ser.
En stark ledare som lär mig hur jag ska hävda mig.
Någon tålmodig som ger mig tid att utvecklas i min egen takt.
Mentor som visar mig att självförtroende inte betyder perfektion.
Någon som har tagit mig som jämlik från början.

Föreställ dig att din osäkerhet är en karaktär i en berättelse. Hur ser den ut?

Skuggan som följer mig, men ibland försvinner.
En tyst observatör som ibland viskar tvivel till mig.
En skör figur som är rädd för att träda ut i ljuset.
Föränderlig ande som ändrar form beroende på situationen.
Nyfiken följeslagare som testar mig, men ibland hjälper mig också.

Vad säger du oftast när något inte går som du tänkt?

Jag borde ha anat det, det kommer aldrig att gå för mig.
Jag kanske inte hade tillräckliga förmågor för det.
Idag gick det inte, men nästa gång kan det vara annorlunda.
Varje misstag lär mig något, även om det gör ont.
Misslyckande är bara en del av vägen, jag ska försöka igen.

Hur skulle världen se ut om du hade obegränsat självförtroende?

Folk skulle äntligen börja ta mig på allvar.
Jag skulle kunna ägna mig åt de saker som jag nu skjuter upp.
Jag skulle inte vara rädd för att prova nya utmaningar.
Jag skulle känna mig fri och autentisk.
Jag skulle leva på samma sätt, men med större lugn inom mig.

Föreställ dig att du imorgon vaknar och alla dina tvivel är borta. Hur ser din dag ut?

Jag kan fullt ut fokusera på vad jag vill uppnå.
Jag uttrycker mina åsikter utan rädsla för avvisande.
Jag känner mig naturlig och försöker inte vara någon annan.
Jag njuter av stunder utan inre kritik.
Jag lever med vissheten att jag är tillräckligt bra som jag är.

Skicka svar