Sommarutflykt som projekt: Stärk relationer genom upplevelser

Föreställ dig att du är i början av en expedition och teamet väntar på beslutet om vart de ska gå. Hur reagerar du?

Jag föreslår en egen rutt, men jag låter gruppen bestämma.
Jag fokuserar på vad som kommer att passa gruppen bäst.
Jag följer diskussionen noga, men jag håller mig på avstånd.
Jag stöder majoriteten, framför allt så länge vi fortsätter att gå framåt.
Jag är särskilt intresserad av vad rutten erbjuder mig personligen.

Under expeditionen går någon vilse. Vad är din första impuls?

Jag organiserar en sökning och ger instruktioner till de andra.
Jag stannar med gruppen för att undvika ytterligare panik.
Jag föreslår praktiska steg och logisk uppdelning av uppgifter.
Jag känner starka känslor, men jag försöker hålla dem i schack.
Jag tror att allt kommer att lösa sig – alla har ju ansvar för sig själva.

Teamet behöver dela upp saker i ryggsäckar. Vilken metod ligger dig närmast?

Jag tar de tyngsta sakerna – låt andra ha lugn.
Jag föreslår ett system för att det ska vara rättvist.
Jag väntar på hur de andra kommer överens, och jag anpassar mig.
Jag tar hand om min ryggsäck så att jag är förberedd.
Jag föredrar det som passar mig bäst – jag avskyr kompromisser.

På kvällen vid elden ska alla dela med sig av en sak om sig själva. Hur upplever ni det?

Fantastisk möjlighet – jag ser fram emot att öppna mig.
Jag delar bara det jag anser vara säkert.
Jag föredrar att lyssna snarare än att prata om mig själv.
Jag kommer att använda det för att skapa en bra atmosfär.
Det känns konstlat för mig – sådana saker borde komma naturligt.

Det regnar på vägen, expeditionen är trött. Vad gör ni?

Jag försöker hålla en positiv attityd.
Jag föreslår praktiska lösningar och skydd.
Jag behöver ta en stund för att andas ut, lugna ner mig.
Jag ser på situationen med distans – det kommer att gå över.
Jag börjar undra om allt detta verkligen var värt det.

Det kommer en oväntad förändring av planen. Hur reagerar du?

Jag tar initiativet och anpassar strategin.
Jag letar efter hur vi kan bevara så mycket som möjligt av den ursprungliga planen.
Jag accepterar förändringar, men med viss frustration.
Jag ser det som en utmaning – kanske blir det något bättre av det.
Jag funderar på om jag skulle gå min egen väg.

Gruppen röstar om var de ska sova. Vad är viktigt för dig?

Säkerhet och logik.
Atmosfär och gemensam upplevelse.
Möjlighet att ha eget utrymme.
Det som kommer att fungera bäst för de flesta.
Att det kommer att vara intressant och annorlunda än vanligt.

Någon i teamet börjar bli kritisk och irriterad. Hur reagerar du?

Jag söker orsaken bakom beteendet – kanske upplever de något.
Jag ställer mig emot honom – ett sådant beteende förstör atmosfären.
Jag lugnar situationen med humor eller distans.
Jag försöker förena de andra så att spänningen inte splittrar laget.
Jag funderar på om det inte är bättre att distansera sig från den personen.

I slutet av expeditionen skriver alla en kort anteckning i teamets dagbok. Vad skulle du skriva där?

En specifik upplevelse som har format mig mest.
Något som kan vara inspirerande för andra.
Ett roligt ögonblick som fick oss alla att skratta.
Tackmeddelande till gruppen eller specifika personer.
En personlig reflektion utan behov av att dela den med alla.

Föreställ dig en annan expedition. Vilken roll passar dig bäst?

Organisatör – jag har planen och detaljerna.
Stöd – jag uppfattar stämningar och håller teamet samman.
Observatör – jag uppfattar helheten och delar med mig av insikter.
Motivator – jag upprätthåller rytmen, energin och riktningen.
Ensam spelare – jag är en del av laget, men jag behöver frihet.

Skicka svar