Gång som den enklaste vanan för hälsan

Föreställ dig att du går ensam på en skogsväg som du aldrig har sett förut. Vad tänker du?

„Jag undrar vart den leder.“
„Jag föredrar vägar jag känner till.“
„Jag hoppas att jag inte går vilse.“
„Jag känner mig fri och oberoende.“
„Jag skulle gärna vilja träffa någon.“

Framför dig finns en lång promenad – den är inte obligatorisk, men den kan ge dig något. Hur väljer du att göra?

Jag går, även om jag inte vet vad som kommer att hända.
Jag föredrar att stanna där jag är.
Jag överväger om jag har tillräckligt med energi och tid.
Jag behöver först veta vad det exakt ger mig.
Jag går, men bara om någon följer med mig.

Hur skulle du beskriva din relation till rörelse?

Som dans – intuitiv och fri.
Som en skyldighet som måste uppfyllas.
Som vägen till fred.
Som verktyg för kontroll och disciplin.
Som en spegel av hur jag känner mig inombords.

Du möter en märklig person på en promenad som utan ord räcker dig en spegel. Vad gör du?

Jag tittar och ler.
Jag blir osäker – jag vet inte vad han/hon menar.
Det kommer att ge mig tillbaka – jag bryr mig inte.
Jag frågar honom varför han ger mig det.
Jag sparar det – kanske förstår jag senare.

Dina steg saktar ner. Vad driver dig framåt?

Nyfikenhet – jag vill veta vad som finns bakom hörnet.
Ansvar – jag har redan bestämt mig för att gå.
Längtan att övervinna något inom sig.
Vana – så här går jag varje dag.
Känslan av att någon följer mig eller väntar.

Om din gång hade ett ljud, vad skulle det vara?

Tyst prassel i gräset.
Regelbunden knackning på stenen.
Kaotiska trampande och svängar.
Rytmiskt trummande – som marsch.
Ibland tystnad och sedan igen steg.

Vad skulle du göra om du gick vilse på en promenad?

Jag skulle njuta av en oplanerad resa.
Jag skulle börja leta efter märken och orientering.
Jag skulle få panik, jag vill ha tillbaka.
Jag skulle ringa någon för hjälp.
Jag skulle sätta mig ner och vänta på att något skulle fånga mitt intresse.

Hur ofta lägger du medvetet märke till ditt eget tempo?

Alltid – det är en viktig rytm för mig.
Sällan – jag går som dagen går.
Bara när något inte stämmer – smärta, trötthet.
När jag är med någon – anpassar jag mig.
Nästan aldrig – min kropp går av sig själv.

Att gå på plan mark, uppför en backe, nerför en backe – var känner du dig mest som dig själv?

På slätten – stabiliteten ger mig trygghet.
Uppförsbacke – jag gillar utmaningar.
Nedförsbacke – jag älskar lättheten och hastigheten.
I skogen – när jag inte tänker på höjder, utan dofter och ljud.
Ingenstans specifikt – det beror på mitt inre.

Om du skulle placera gång i livsvärden, var skulle den passa in?

Till frihet och självständighet.
Till disciplin och daglig rutin.
Till vård av kropp och sinne.
Till avkoppling och vila.
Till att förena med naturen och sig själv.

Skicka svar