Inloggning

Hur man känner igen sina barns dolda behov och tillfredsställer dem

Hur man känner igen sina barns dolda behov och tillfredsställer dem

Se mer än bara ord. Varje förälder önskar förstå sitt barn, men vet inte alltid vad som döljer sig bakom dess beteende. Varje barn har behov som det inte uttrycker högt – men förväntar sig att vi ser dem.

Denna modul fokuserar på att förstå barnens känslor och icke-verbala signaler. Den hjälper föräldrar att identifiera vad barnen verkligen behöver, även om de inte säger det direkt.

Bättre förståelse för barnens beteende – Du lär dig att uppfatta vad som döljer sig bakom humör och reaktioner.
Identifiering av dolda behov – Du upptäcker vad barnet behöver, även om det inte uttrycker det med ord.
Mer finstämd och känslig kommunikation – Du kommer att veta hur du reagerar lugnt och med förståelse.
Starkare band mellan förälder och barn – Det kommer att skapas mer förtroende och trygghet i relationen.
Praktiska tips för vardagliga situationer – Du får verktyg för att hjälpa barnet att känna sig hört och förstått.

Välj denna modul och lär dig att lyssna även på det som ditt barn inte kan uttrycka.

Föreställ dig att ditt barn slutar prata utan uppenbar anledning. Vad tänker du på först? Kanske spelar han bara något spel, jag ser vad han gör härnäst.
Något måste hända – jag kollar genast vad som pågår.
Jag ger honom utrymme, men jag börjar tyst vara rädd för att det är mitt fel.
Jag börjar fråga mig själv om jag har överbelastat honom/henne eller om jag har försummat något.
Min hjärna fryser, jag vet inte vad jag ska göra – jag hoppas att det går över av sig själv.

Föreställ dig att ditt barn visar dig en teckning som du överhuvudtaget inte förstår. Hur reagerar du? Jag ler och frågar vad det betyder – låt mig få en förklaring.
Jag säger något neutralt, jag vill inte förolämpa honom.
Jag försöker leta efter den dolda betydelsen – vad vill den säga mig?
Jag ska säga till honom att det är vackert, även om jag inombords känner tvekan.
Jag börjar fundera på om allt är okej med honom – den teckningen oroar mig.

I en situation där barnet inte vill gå till skolan är din första tanke: Han vill inte, det är en lat dag.
Kanske har något hänt där – jag går för att undersöka.
Jag funderar på om jag tryckte på honom/henne för mycket.
Jag känner ilska – skolan är en plikt och man måste gå dit.
Det oroar mig – jag tänker på vad den behöver och jag kan inte sätta ord på det.

När ditt barn säger att det är något de inte gillar med dig, är din känslomässiga reaktion: Jag är nyfiken – jag frågar mig varför hen känner så.
Det sticker lite, men jag försöker att inte visa det.
Jag känner mig skyldig – jag måste rätta till något.
Jag blir inte arg – jag är ju inte en dålig förälder.
Jag stänger mig in i mig själv – jag känner att barnet avvisar mig.

I barndomen kände du dig förstådd särskilt när: Någon tillbringade tid med mig utan förväntningar.
Någon lyssnade noga på mig.
Någon förstod mig även utan ord.
Någon gav mig praktisk hjälp eller råd.
Jag var osynlig, men ingen pressade mig.

Om ditt barn får ett vredesutbrott offentligt, vad påverkar dig mest inombords? Barnets behov – jag vill hjälpa det, inte tysta det.
Rädsla för vad andra tycker.
Känslan av att misslyckas som förälder.
Ilska – jag förstår inte varför han/hon inte kan kontrollera sig.
Förvirring – jag vet inte vad han/hon exakt behöver.

Hur känner du oftast igen att ett barn är bekymrat över något, även om det inte säger det? Enligt förändringen av ansiktsuttrycket eller ögonen.
Från hans beteende – börjar han bli tyst eller aggressiv.
Intuitivt känner jag det, även om inget konkret syns.
Hen börjar undvika kontakt eller rutin.
Behöver han mig mer att krama eller vara fysiskt nära.

Om du skulle beskriva "osynliga behov" hos barn med en bild, vad tänker du spontant på? Ett tomt rum med stängda dörrar.
En trädgård full av frön som väntar på solen.
Spegel utan reflektion.
Sång utan ord.
Labyrint med en gömd utgång.

Om barnet har ett återkommande problem, är din inre inställning närmast: Kanske försöker han säga något och vet inte hur.
Vi måste leta efter ett system och en lösning.
Jag funderar på om det inte är något jag speglar för honom.
Jag måste lära honom hur han ska bete sig.
Jag stannar och väntar på att något ska avslöja sig självt.

När du föreställer dig en idealisk relation mellan förälder och barn, vad tänker du på först? Dialog i tystnad – utan ord, men fullt av förståelse.
Delad skratt och gemensamma upplevelser.
En kram som läker något.
Ett barn som inte är rädd för att vara sig själv.
Känslan av att de båda växer tillsammans – var och en i sin egen takt.