Så lär du ditt barn att be om konkret hjälp med skolarbetet

Så lär du ditt barn att be om konkret hjälp med skolarbetet

Ditt barn sitter över skrivboken, tittar på dig och säger: ”Jag kan inte.” Du sätter dig bredvid, förklarar uppgiften och ni gör klart den tillsammans. Vid nästa exempel kommer samma mening igen. Då kan det vara bra att ta reda på vad barnet faktiskt behöver hjälp med. Förstår det inte ett ord, vet det inte hur det ska börja eller vill det kontrollera att metoden är rätt?

Vid läxläsning med yngre skolbarn kan ni öva på att formulera en konkret fråga om hjälp. Barnet får träna på att visa vad det redan förstår och var det har fastnat. Du får samtidigt en tydligare bild av vad som behöver förklaras. Övningen ska vara ett stöd i samtalet; gör inte hjälpen beroende av att barnet lyckas formulera sig på rätt sätt.

Hitta först var lärandet stannade upp

Du behöver inte genast svara på ett allmänt ”jag kan inte” med en lång förklaring. Prova i stället att fråga: ”Kan du visa var du fastnade?” Låt sedan barnet prata, peka i skrivboken eller rita. Om det inte kan svara, gå igenom början av uppgiften tillsammans och leta efter det första stället som är oklart.

Att barnet är tyst visar inte automatiskt om hindret handlar om läsning, själva skoluppgiften eller att formulera en fråga. Se exemplen nedan som möjliga förklaringar som ni behöver undersöka tillsammans.

Var hindret kan finnasSå kan ni precisera detVad barnet kan fråga
Barnet förstår inte ett ord i instruktionen.Be barnet visa ordet eller meningen som är oklar.”Vad betyder jämföra här?”
Barnet vet inte vad uppgiften ska leda till.Prata tillsammans om vad barnet ska lämna in eller ta reda på.”Ska jag skriva ett svar eller också visa hur jag räknade?”
Barnet förstår målet men vet inte hur det ska gå vidare.Titta på det senaste steget som barnet fortfarande förstår.”Kan du förklara vad jag ska göra efter den här uträkningen?”
Barnet har en lösning men vet inte hur den ska kontrolleras.Fråga vilken del barnet är osäkert på.”Hur kan jag se om mitt resultat passar med uppgiften?”

Barnet kan behöva hjälp redan med att läsa den första meningen. Börja i så fall där. Det behöver inte först komma fram till en felaktig lösning för att ha rätt till en förklaring.

Erbjud tre stödmeningar

När ni har hittat det oklara stället kan du ge barnet en enkel struktur. Till en början räcker det att fylla i en enda mening. Lägg till fler delar när det behövs.

  1. ”Jag förstår att …” Barnet sätter ord på det som är tydligt: ”Jag ska ta reda på hur många kritor det finns sammanlagt.”
  2. ”Jag har provat att …” Barnet visar sitt försök hittills: ”Jag har ritat lådor.” Om barnet ännu inte har provat något kan ni hoppa över den här delen.
  3. ”Jag behöver hjälp med …” Barnet pekar ut den konkreta luckan: ”Hur skriver jag bilden som en uträkning?”

Strukturen behöver inte användas vid varje uppgift. Den ska hjälpa er att förstå varandra. Om barnet med egna ord säger ”Jag förstår inte den här raden” kan du svara direkt. Att rätta barnets formulering just då skulle lägga till ännu en uppgift till den som redan är svår.

Ni kan formulera frågan tillsammans: Om barnet inte vet hur det ska börja kan du säga: ”Jag tror att du vet vad vi ska ta reda på, men inte vilken uträkning du ska välja. Stämmer det?” Ge barnet möjlighet att rätta din gissning.

Så kan ett samtal om en uppgift se ut

Exempel: Barnet ska ta reda på hur många kritor det finns i tre askar, med åtta kritor i varje ask. Det ritar tre askar och säger sedan att det inte vet hur det ska gå vidare. Föräldern kontrollerar först om barnet förstår orden ”i varje” och ber barnet rita innehållet i askarna.

Barnet ritar åtta kritor i varje ask. Det kan räkna dem men vet inte hur uträkningen ska skrivas. Tillsammans formulerar de därför frågan: ”Kan du visa hur jag skriver det jag har räknat?” Föräldern vet nu att de behöver fokusera på övergången från bilden till det skriftliga svaret.

Föräldern kan fråga: ”Hur skulle vi skriva antalet i den första asken och lägga till antalet i den andra?” Använd den metod barnet känner igen från skolan. Om barnet ännu inte har lärt sig multiplikation kan ni arbeta med addition. Låt barnet själv skriva nästa del och kontrollera sedan tillsammans om den stämmer med bilden.

Om barnet fortfarande inte kan fortsätta efter förklaringen behöver du inte ställa ännu fler frågor. Visa ett steg direkt och låt sedan barnet prova något liknande. En konkret fråga hjälper dig att välja var ni ska börja, men avgör inte hur mycket förklaring som kommer att behövas.

Bestäm nästa steg efter förklaringen

När barnet har fått hjälp kan ni komma överens om vad det ska göra själv nu. Det kan läsa nästa mening, skriva en uträkning eller hitta en uppgift i texten. ”Försök skriva den tredje asken nu” är mer konkret än ”Fortsätt då”.

Om barnet snart frågar igen, undersök om det handlar om samma eller ett nytt hinder. Att ett oklart ställe har blivit tydligt betyder inte att hela uppgiften är löst. Barnet kan förstå uträkningen men ändå behöva hjälp med att formulera svaret med ord.

Om barnet vill ha bekräftelse efter varje rad kan ni, vid en uppgift som det känner igen, komma överens om att kontrollera efter ett helt exempel. Visa först vad barnet kan kontrollera under arbetets gång, till exempel om alla uppgifter från instruktionen har använts. Om det visar sig att barnet inte förstår metoden, gå tillbaka till förklaringen.

Kom överens om när du kan hjälpa: Om du inte kan hjälpa barnet just då, säg konkret när du kommer tillbaka. Bestäm tillsammans vad barnet kan göra under tiden. Om det har fastnat redan i början är det också helt rimligt att vänta.

Förbered en användbar fråga till skolan

Samtalet hemma kan också användas för att förbereda en fråga till läraren. Byt roller när det är lugnt: du är läraren och barnet visar vilken del av uppgiften som är oklar. Ett kort försök räcker för att träna på att ta kontakt och be om hjälp.

Frågan kan låta så här: ”Jag har räknat ut den första delen, men jag förstår inte vad jag ska använda den här uppgiften till. Kan du förklara?” Barnet kan samtidigt peka på det konkreta talet. Det behöver inte minnas hela den förberedda meningen.

Om det är svårt att fråga inför klassen kan ni ta reda på tillsammans med läraren vilket sätt att be om hjälp som fungerar i klassrummet. Det kan vara att ställa en fråga under eget arbete, prata kort efter instruktionen eller visa den markerade delen i skrivboken. Överenskommelsen behöver vara tydlig för barnet och möjlig för läraren att genomföra.

Ni kan också öva på en situation där den första förklaringen inte räcker: ”Jag förstår början, men jag vet fortfarande inte varför man ska subtrahera här.” Då har barnet ord även för en följdfråga. Det behöver inte låtsas förstå bara för att någon redan har svarat.

Anpassa samtalet efter vad barnet klarar just då

Om barnet är upprört, gråter eller inte längre vill prata om uppgiften, lägg övningen åt sidan. Föreslå en paus och återkom senare till ett konkret ställe. Just då behöver du inte få svar på alla dina frågor.

Vid svårigheter med läsning eller att uttrycka sig kan ni läsa instruktionen tillsammans, markera ett oklart ord eller använda en bild. Att visa problemet är också ett sätt att kommunicera. Anpassa samtalets längd och svårighetsgrad efter vad barnet kan uttrycka.

Om barnet upprepade gånger fastnar i samma område, även med din hjälp, kan du prata med läraren utifrån ett konkret exempel på barnets arbete. Berätta vad barnet klarade, var det fastnade och vilken förklaring ni provade. Tillsammans kan ni komma överens om vilket innehåll som behöver gås igenom igen eller vilket ytterligare stöd som behövs. Att öva på att ställa frågor kan inte ersätta undervisning i sådant barnet saknar kunskap om.

Prova bara en förändring vid nästa läxläsning

Välj meningen ”Visa mig vad du behöver hjälp med” och använd den vid nästa lämpliga uppgift. Hjälp sedan barnet att formulera frågan och fokusera på det markerade stället. Du behöver inte göra kort eller införa ett nytt sätt att organisera läxläsningen.

Vid kommande uppgifter kan du lägga märke till om barnet kan visa ett oklart ord, förklara sitt försök eller säga att det behöver se ett exempel. När det lyckas kan du beskriva den konkreta nyttan: ”När du visade mig den här raden förstod jag vad jag skulle förklara.” Då får barnet tydlig återkoppling på hur frågan hjälpte det att få rätt stöd.

Hur märks det här i ditt liv? Välj de svar som beskriver dig bäst:

Hur hjälper du barnet att utveckla analytiskt tänkande vid lärande?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur stödjer ni ert barns förmåga att samarbeta med andra?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur utvecklar ni ert barns kreativitet vid lärande?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur lär du ditt barn uthållighet när det gäller att övervinna inlärning?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur motiverar du barnet att uppnå bättre resultat i lärandet?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur utvecklar ni barnets förmåga att leda andra?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur lär du ditt barn att orientera sig mot framtiden och planera?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur hanterar ni situationer när barnet är rädd för nya utmaningar i lärandet?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur hjälper du barnet att hantera besvikelsen av misslyckande?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Hur stödjer ni ert barns självständighet i lärandet?

Välj det svar som bäst beskriver dig.

Utbildningens betydelse för barn: Att skapa en vana av en positiv inställning till lärande

Få en utvärdering av dina svar

Ange din e-postadress så att vi kan skapa ett konto och koppla testet till det. När du har skickat in alla 10 svar visar vi utvärderingen på sidan och skickar en länk via e-post.

Detta kan intressera dig