Du har arbetat med ett problem i en timme, kanske en hel dag. Du går igenom samma möjligheter om och om igen, lägger till fler anteckningar och kontrollerar detaljer, men kommer inte närmare en lösning. Då behöver det inte bero på att du anstränger dig för lite. Kanske använder du bara ett sätt att tänka som inte längre ger ny information i det här skedet.
Vid svåra uppgifter är det värdefullt att kunna växla mellan olika angreppssätt. Ibland hjälper det att dela upp problemet i mindre delar. I andra lägen kan du prova något, fråga en annan person, leta efter en analogi inom ett annat område eller ta ett steg tillbaka. Att vara självständig när du löser problem betyder inte att du måste lösa allt på egen hand, utan att du kan välja nästa steg utifrån situationen.
Börja med att se var du har kört fast
Innan du byter metod kan du försöka sätta ord på vad som inte fungerar. Du behöver ett annat angreppssätt när du saknar information än när du har för många uppgifter men ändå inte kan bestämma dig.
Den här indelningen kan vara till hjälp:
| Typ av låsning | Typiskt tecken | Lämpligt nästa steg |
|---|---|---|
| Information saknas | Du gissar hela tiden på vad som stämmer | Ta reda på fakta eller rådfråga någon |
| För många alternativ | Du jämför utan att komma vidare | Bestäm kriterier och gör ett litet test |
| Samma resultat varje gång | Du upprepar samma tillvägagångssätt | Ändra ett antagande eller en metod |
| Mental överbelastning | Du kan inte längre skilja det viktiga från det mindre viktiga | Ta ett steg tillbaka och återkom med nya ögon |
| Problemet är för abstrakt | Du kan prata om det, men vet inte vad du ska prova | Gör en konkret modell, skiss eller prototyp |
Det här är ingen diagnos eller fast typologi. Det är ett praktiskt sätt att upptäcka om problemet behöver mer eftertanke eller snarare mindre grubblande och fler försök.
Dela upp stora problem i mindre beslut
Analys är användbart när problemet känns som ett enda svåröverskådligt block. I stället för att fråga ”Hur ska jag lösa det här?” kan du undersöka vilka mindre delar det består av.
Tänk dig att du vill få ett litet team att fungera bättre. Det är en alltför bred uppgift. Du kan dela upp den i mer konkreta frågor:
- Var uppstår förseningarna?
- Vilka beslut saknar en tydlig ansvarig?
- Vilken information faller bort mellan personer?
- Vilka möten leder inte fram till beslut?
Nu behöver du inte ”lösa teamet”. Du kan välja en del och samla in konkreta uppgifter om den. Det här angreppssättet passar särskilt när problemet är komplext för att det rymmer för många saker på en gång.
Prova ett litet test när du redan har analyserat mycket
Analys kan vara värdefullt, men vissa frågor går inte att lösa genom att bara tänka. Om du inte vet vilket av två alternativ som fungerar bäst kan det vara klokare att testa båda i liten skala.
Testet behöver inte vara omfattande. Det kan handla om en provdag, en enkel prototyp, en anpassad arbetsuppgift eller ett kort pilotförsök med begränsad risk.
Bestäm följande innan du testar:
- Vad är det du testar?
- Vad ska du hålla koll på?
- Hur länge ska testet pågå?
- Vad skulle visa att lösningen är värd att utveckla vidare?
Då blir testandet inte ett slumpmässigt försök att prova allt. Det är ett sätt att skaffa ny information till en rimlig kostnad.
Ändra ett antagande när du inte ser några alternativ
Ibland står problemet stilla för att alla förslag bygger på samma outtalade antagande. Du kanske utgår från att lösningen måste vara ny, dyr, teknisk eller tvärtom väldigt enkel.
Skriv ner tre påståenden som du tar för givna i sammanhanget. Vänd sedan på vart och ett:
- Det måste gå snabbt. Tänk om det inte behöver göra det?
- Vi måste göra det internt. Tänk om vi inte behöver det?
- Användaren måste gå igenom fem steg. Tänk om det bara behövs ett?
- Vi behöver en ny funktion. Tänk om det räcker att ta bort ett hinder i den befintliga?
Det omvända antagandet behöver inte vara rätt. Poängen är att bryta det mentala spår där lösningen hela tiden får samma form.
Leta efter analogier utanför ditt eget område
Om alla idéer liknar varandra kan du försöka betrakta problemet genom ett annat områdes lins. Du behöver inte kopiera någon annans lösning. Det viktiga är att hitta principen bakom den.
Om du till exempel vill göra det enklare för människor att hitta rätt i en komplicerad tjänst kan du undersöka hur flygplatser, sjukhus, museer eller spel hanterar orientering. Om problemet handlar om väntan kan du kanske hitta inspiration i köhantering, bokningar eller paketspårning.
Ställ två frågor när du utforskar en analogi:
- Vilken princip fungerar där?
- Vad kan överföras utan att hela lösningen kopieras?
Det här kan vara särskilt användbart när du har varit så länge inom ett område att alla alternativ börjar se likadana ut.
Be om ett nytt perspektiv utan att lämna över beslutet
Att ta hjälp av någon annan när du har kört fast behöver inte innebära att du blir mindre självständig. Skillnaden ligger i om du ber personen fatta beslutet åt dig eller bidra med ett nytt perspektiv.
I stället för att fråga ”Vad ska jag göra?” kan du formulera dig mer specifikt:
- ”Vilket antagande tycker du att jag tar för givet?”
- ”Vad skulle du ifrågasätta först i den här lösningen?”
- ”Vilket alternativ tror du att jag missar?”
- ”Vad skulle du behöva veta för att kunna bestämma dig?”
På så sätt behåller du ansvaret för resultatet samtidigt som du får ta del av någon annans perspektiv. Det är en naturlig kombination av självständighet och samarbete.
När du är överbelastad kan en paus vara en del av lösningen
Alla problem blir inte lättare av att du ägnar dem ytterligare en sammanhängande timme. Om tankarna går i samma cirklar och du får svårare att skilja bra idéer från mindre bra kan en kort paus vara praktisk.
Pausen fungerar bättre om du före den formulerar problemet som en konkret fråga. Skriv till exempel ”Hur kan vi förenkla det första steget utan att förlora viktig information?” i stället för det vaga ”Jag måste lösa det här på något sätt”.
När du kommer tillbaka ska du inte börja med att läsa igenom allt från början. Försök först att se på frågan med nya ögon och jämför sedan det nya perspektivet med dina tidigare anteckningar.
Visualisera problemet när orden gör det krångligt
Vissa problem är svåra att lösa i en lång text. Om de innehåller en process, relationer, ordningsföljder eller flera alternativ kan en enkel skiss hjälpa.
Du kan rita upp:
- ett flöde: vad som följer efter vad,
- en karta över aktörer: vem som påverkar vem,
- ett beslutsträd: vilka beslut som leder till vilka följder,
- en tidslinje: när problemet uppstår,
- en enkel modell: vilka tre eller fyra faktorer som är viktigast.
Målet är inte att skapa ett snyggt diagram. Syftet är att kunna se problemet på en gång och upptäcka samband som försvinner i löptext.
Använd intuition som en källa till hypoteser, inte som bevis
Ibland dyker en lösning snabbt upp och ”känns rätt”, trots att du ännu inte kan förklara varför. Du behöver inte avfärda idén. Men du kan omvandla den till en hypotes som du sedan undersöker.
Du kanske tänker: ”Jag tror inte att problemet ligger i själva produkten, utan i användarens första kontakt med den.” Nästa steg är inte automatiskt att göra om hela introduktionen. Ta först reda på vad som skulle bekräfta eller motbevisa antagandet.
Intuitionen kan visa en riktning, men det är prövningen som avgör om det är värt att följa den. Logiskt och intuitivt tänkande behöver alltså inte utesluta varandra.
Kontrollbehov kan hindra mer kreativa lösningar
När något är osäkert är det naturligt att vilja ha kontroll över allt. Men vid innovation går det ofta inte att garantera i förväg vilket alternativ som är bäst. Om du väntar på fullständig säkerhet kan du skjuta upp även små och säkra experiment.
Du kan skilja mellan beslut utifrån hur möjliga de är att ändra. För ett steg som är lätt att ta tillbaka behöver du inte kräva samma säkerhet som för ett dyrt eller svåråterkalleligt beslut.
Ställ därför de här frågorna innan du går vidare:
- Vad kostar det om jag har fel?
- Går beslutet att ändra eller ta tillbaka?
- Vad kan jag lära mig även om försöket misslyckas?
Ju mindre och mer återkallelig risken är, desto större utrymme kan du ge experimenterandet.
Skapa din egen ordning för att byta angreppssätt
Alla behöver inte följa samma ordning. En del börjar med analys, andra med en prototyp eller ett samtal. Det är ändå praktiskt att ha några alternativ redo, så att du inte måste börja om från noll när du kör fast.
Du kan skapa en enkel egen rutin:
- Avgränsa problemet: Vad är det exakt som står stilla?
- Dela upp det: Vilken del kan jag arbeta med separat?
- Granska antagandena: Vad tar jag för givet?
- Utforma ett litet test: Vad skulle ge mig ny information?
- Be om ett annat perspektiv: Vem kan det vara värt att fråga?
- Ta en paus: Om jag bara upprepar samma tankar.
Du behöver inte gå igenom alla punkter varje gång. Det viktiga är att veta att du kan byta spår när ett sätt att tänka inte längre ger ny information.
Självständighet handlar också om att välja metod
Självständighet i problemlösning förväxlas ibland med föreställningen att en kompetent person klarar sig utan frågor, pauser eller hjälp. I praktiken kan det vara mer självständigt att se gränserna för sitt eget angreppssätt och medvetet välja ett annat.
Nästa gång du börjar gå i cirklar kring ett problem ska du inte börja med frågan ”Varför klarar jag inte det här?” Prova i stället: ”Vilket sätt att tänka använder jag nu, och vilket skulle ge mig annan information?”
Då blir kreativitet inte att vänta på en originell idé. Den blir en praktisk förmåga att växla mellan analys, experiment, samarbete, distans och nya perspektiv utifrån vad problemet behöver just då.
