Föreställ dig att du efter en övningspresentation på en kurs får höra: ”Avslutningen är otydlig och huvudbudskapet försvinner.” Du nickar, men tar sedan knappt in resten av återkopplingen. I huvudet hör du att de andra är bättre och att du själv inte klarar det. Hemma skjuter du upp nästa övning, trots att du egentligen ville lära dig något.
I en sådan situation kan du stegvis arbeta med två saker: din egen reaktion och den konkreta uppgiften. Emotionell intelligens kan här få en enkel och praktisk form. Du lägger märke till vad du känner, väljer hur du vill svara och tar reda på vilken del av återkopplingen som kan hjälpa dig vid nästa försök. Följande arbetssätt kan användas i en kurs, vid vidareutbildning eller när du lär dig en ny färdighet som vuxen.
Ge dig själv utrymme innan du svarar
Om du genast vill förklara varför återkopplingen är orättvis, försök först lägga märke till din reaktion. Det kan handla om besvikelse över resultatet, obehag inför gruppen, ilska över sättet något sades på eller förvirring inför en otydlig kommentar. Du behöver inte hitta ett exakt namn på varje känsla. Det räcker att uppmärksamma vad som träffade dig mest just då.
Vid muntlig återkoppling kan du be om en stund för att anteckna eller be personen upprepa huvudpunkten. Om du inte längre kan följa förklaringen kan ni komma överens om att återkomma till den efter pausen. Vid skriftlig bedömning kan du vänta med att svara tills du har gått igenom kommentarerna tillsammans med ditt arbete.
Skilj bedömningen av arbetet från slutsatser om dig själv
Försök dela upp det du skriver ner i vad som sades, vad det väckte hos dig och vilka slutsatser du själv drog. En kommentar om att presentationens avslutning är otydlig betyder inte att du inte kan lära dig att presentera. Samtidigt avgör en obehaglig känsla i sig inte om kommentaren är felaktig.
I den inledande situationen kan en kort anteckning se ut så här:
| Del av anteckningen | Konkret exempel |
|---|---|
| Vad som sades. | ”Avslutningen är otydlig och huvudbudskapet försvinner.” |
| Vad jag känner. | Besvikelse och obehag inför de andra. |
| Vilken slutsats jag lade till. | ”Jag kan inte presentera, och läraren tycker att jag är inkompetent.” |
| Vad jag behöver kontrollera. | Vilken del av avslutningen var otydlig och vad borde ha sagts? |
Markera antaganden om den andra personens åsikt som just antaganden. Om läraren inte uttalade sig om din förmåga i allmänhet, ska du inte tillskriva personen ett sådant påstående. Samtidigt kan du erkänna att bedömningen gjorde dig ledsen eller besviken. Båda sakerna kan rymmas i samma bild av situationen.
Anteckningen ska hjälpa dig att precisera nästa steg. Om du upprepade gånger återkommer till samma meningar utan att någon fråga eller idé till förbättring växer fram, lägg den åt sidan. Du kan återvända till arbetet senare eller gå igenom det oklara avsnittet med någon som känner till uppgiften.
Be om ett exempel och ett bedömningskriterium
Kommentarer som ”svagt”, ”inte övertygande” eller ”för lite genomarbetat” säger inte alltid vad du ska göra annorlunda. Be om ett konkret exempel från ditt arbete och en förklaring av vad resultatet bedöms utifrån. Välj en av följande frågor beroende på vad du behöver få klarhet i:
- Var problemet finns: ”Kan du visa i vilken del huvudbudskapet försvinner?”
- Vilket resultat som förväntas: ”Vad ska åhöraren veta eller göra efter avslutningen?”
- I vilken ordning ändringarna bör göras: ”Vilken av kommentarerna ska jag börja med vid nästa försök?”
Kontrollera sedan med egna ord att du har förstått: ”Jag uppfattar det som att jag tydligt ska formulera förslaget och vilket beslut jag vill att publiken ska fatta i slutet.” Läraren kan bekräfta din tolkning eller förtydliga den.
Om det finns bedömningskriterier kan du jämföra kommentaren med dem. I en övningspresentation kan tydligheten i avslutningen bedömas, medan en annan uppgift kanske handlar om källanvändning eller hur exakt ett tillvägagångssätt följs. Ändringen ska motsvara det du faktiskt håller på att lära dig.
Gör kommentaren till en konkret förändring som går att kontrollera
En lista med kommentarer är ännu inte en plan för övning. Välj en viktig förändring som du kan genomföra och sedan kontrollera. Om du inte kan avgöra vilken av flera brister du ska börja med, återgå till frågan om prioriteringsordningen. Anpassa samtidigt ändringens omfattning efter uppgiften och tidsfristen.
Fortsättning på exemplet: I övningspresentationen presenterar du en idé om en bokklubb. Den ursprungliga avslutningen lyder: ”Det skulle kunna vara intressant, så det var väl allt.” Efter att ha preciserat återkopplingen skriver du om den: ”Jag föreslår att vi träffas kring en bok en gång i månaden. I dag behöver vi komma överens om vi är intresserade och vilken dag som passar oss.”
Nu har du något konkret att kontrollera. Be personen som hör avslutningen återge med egna ord vilket förslag hen uppfattade och vad gruppen ska besluta om. Om det inte går att avgöra utifrån dina formuleringar kan du bearbeta dem vidare. I det här försöket fokuserar du på hur tydlig avslutningen är.
På samma sätt kan du i en skriftlig uppgift lägga till en förklaring mellan ett påstående och ett exempel eller i en praktisk övning upprepa det steg där felet uppstod. Målet ”att anstränga sig mer” översätts då till en handling som du faktiskt kan genomföra.
Låt uppgiften och konkreta skäl bära ett eventuellt mothugg
Du behöver inte automatiskt acceptera varje kommentar. Ett missförstånd kan ha uppstått, bedömaren kan ha missat en del av arbetet eller bedömt något som inte var tydligt i instruktionen. Då hjälper det att visa den konkreta delen och förklara hur du gick till väga.
Du kan säga: ”Jag tolkade målet i instruktionen så här, och därför valde jag den här avslutningen. Vilket krav tycker du att den inte uppfyller?” Då kan samtalet föras mot skillnaden i tolkning. Om du upptäcker att du har missat ett krav vet du vad som behöver ändras. Om kravet var otydligt kan ni försöka precisera det.
Vid kreativa uppgifter kan du också ta reda på om det handlar om ett obligatoriskt kriterium eller om bedömarens personliga preferens. Rådet att använda ett annat exempel kan vara användbart, men betyder inte alltid att det ursprungliga exemplet är fel. Fråga vilket problem den föreslagna förändringen ska lösa.
Lägg märke till hur återkopplingen framförs
En saklig kommentar kan ändå framföras på ett okänsligt sätt. Du kan arbeta med det som behöver ändras och samtidigt be om ett annat sätt att kommunicera: ”Jag kompletterar avslutningen. Jag ber dig att hålla bedömningen till konkreta delar av arbetet.” Om en känslig situation diskuteras inför andra kan du fråga om en kort individuell genomgång är möjlig.
Om bedömningen upprepade gånger övergår i förlöjliganden eller personliga förolämpningar behöver du också se över villkoren för ditt lärande. Vänd dig till kursarrangören eller en ansvarig person och beskriv de konkreta uttalandena och situationerna. Beroende på möjligheterna kan du be om en annan bedömare eller ändra hur du får återkoppling.
Att arbeta med dina egna känslor löser inte den andra personens beteende åt dig. Den här metoden ska hjälpa dig att bearbeta en bedömning. Den är inte ett skäl att acceptera förnedring som en oundviklig del av lärandet.
Följ upp hur du använder kommentaren i nästa uppgift
När du återkommer till en liknande övning kan du försöka använda den valda förändringen även i den nya uppgiften. Inför nästa presentation kan du till exempel förbereda avslutningen så att det blir tydligt vad du behöver från publiken. Kontrollera sedan just den punkten. Ett lyckat försök betyder inte automatiskt att du kommer att använda samma lösning överallt.
När du jämför olika försök ska du fokusera på det konkreta arbetet: Är huvudbudskapet tydligare? Kan du förklara tillvägagångssättet? Förstår du varför ändringen behövdes? Även om bedömningen fortfarande känns obehaglig kan du ha lärt dig vad du kan använda. Känslan av säkerhet och förmågan att klara en konkret uppgift behöver inte komma samtidigt.
Inför nästa övning kan du klargöra en punkt med läraren som du vill få återkoppling på: ”Jag arbetar med en tydlig avslutning. Säg gärna om du förstår mitt förslag utifrån den.” Då har du förberett en konkret fråga som du kan återkomma till efter bedömningen.
