Frågor som väcker nyfikenhet

Du behöver inte vara ett levande uppslagsverk

Barnet frågar: ”Varför sjunker vissa saker medan andra flyter?” Du kan ge ett färdigt svar. Ibland är det användbart, men när frågan är vardaglig och det inte finns någon risk kan du först öppna för att undersöka tillsammans: ”Vad tror du? Hur skulle vi kunna ta reda på det?”

Öppna frågor hjälper barnet att tänka. Prova: ”Vad var det som överraskade dig?”, ”Vad skulle hända om vi ändrade en sak?” eller ”Hur skulle vi kunna ta reda på vilket alternativ som fungerar?” Det handlar inte om att testa om barnet kan rätt svar, utan om att söka tillsammans och våga föreslå en hypotes.

Om du inte vet svaret, säg det lugnt: ”Jag vet inte säkert. Vi kan leta efter en tillförlitlig förklaring tillsammans.” Då ser barnet att det inte är något att skämmas för att inte veta och att påståenden går att kontrollera. Du visar också att vuxna inte behöver låtsas vara säkra.

Undvik att ställa frågor i all oändlighet. Om barnet är trött eller behöver ett rakt svar kan en lång rad frågor kännas som ett förhör. Ibland räcker en enkel förklaring, ibland kan ni göra ett gemensamt försök med ofarliga föremål.

Om ni gör ett enkelt försök kan ni skriva ner både vad ni tror ska hända och vad som faktiskt händer. Återkom till det nästa dag och jämför med vad ni trodde.

Prova i praktiken: Välj en liten vardagsfråga. Be barnet föreslå två möjliga förklaringar. Fundera tillsammans på vad som skulle kunna skilja dem åt. Uppmuntra hur barnet resonerar, även om den första gissningen inte stämmer.