En yngre person frågar hur du skulle lösa ett problem som du själv har stött på många gånger. Svaret kommer nästan direkt. Men sedan dess har tekniken, arbetslivet, möjligheterna och människors förväntningar förändrats. Din erfarenhet kan fortfarande vara värdefull, även om metoden som fungerade för dig då inte passar den andra personen i dag.
När du delar med dig räcker det därför inte att berätta vad du själv gjorde. Försök i stället skilja mellan den princip som fortfarande kan vara användbar och det som bara fungerade under de förutsättningar som rådde då. Då kan en tillbakablick bli något som den andra personen faktiskt lär sig av.
Erfarenhet och instruktion är inte samma sak
En erfarenhet handlar om vad som hände, hur du resonerade och vad det ledde till. En instruktion talar om vad någon annan ska göra. Problemet uppstår när man automatiskt behandlar de två som likvärdiga.
Om du till exempel fick ett bra jobb genom att gå personligen till företaget behöver lärdomen inte vara ”gå dit själv”. En mer användbar princip kan vara att initiativ och direkt kontakt ökade chansen att bli uppmärksammad. Hur man tar kontakt i dag kan vara helt annorlunda.
Dela upp berättelsen i fyra delar
När du vill föra vidare en erfarenhet är det bra att gå längre än själva berättelsen. Försök beskriva den så att det blir tydligt vad som fortfarande kan vara relevant.
- Situationen: Vad försökte du lösa och vilka möjligheter hade du?
- Beslutet: Vad gjorde du och varför?
- Resultatet: Vad fungerade, vad fungerade inte och vad överraskade dig?
- Lärdomen: Vad i erfarenheten tycker du är viktigt även i dag?
Strukturen hjälper också dig att tänka klarare. Minnet bevarar ofta betydelsen och de mest framträdande ögonblicken, men inte alltid alla omständigheter som påverkade resultatet. När du fyller i dem medvetet minskar risken för att göra en enskild erfarenhet till ett råd som ska passa alla.
Fråga dig vad som har förändrats sedan dess
Innan du ger ett råd kan du föreställa dig att du ska använda din gamla metod i dag. Vad skulle inte fungera på samma sätt längre? Frågan är särskilt användbar när det gäller arbete, teknik, kommunikation och utbildning.
| Del av erfarenheten | Det som kan vara giltigt fortfarande | Det som kan vara föråldrat |
|---|---|---|
| Att söka jobb | Förberedelser, initiativ och kontakter | Det specifika sättet att kontakta företaget |
| Att leda människor | Tydliga förväntningar och återkoppling | En hierarkisk stil utan dialog |
| Att lära sig ett hantverk | Övning och praktisk erfarenhet | Specifika verktyg eller tekniker |
| Att lösa en konflikt | Att lyssna och sätta ord på problemet | Föreställningen att den som har auktoritet alltid ska få sista ordet |
Att jämföra på det här sättet innebär inte att äldre erfarenheter har förlorat sitt värde. Tvärtom kan det viktigaste bli tydligare när du skiljer det från de villkor som präglade din tid.
Ta reda på vad den andra redan kan
Samma erfarenhet behöver förklaras på olika sätt för en nybörjare, någon som just har börjat få resultat och någon som redan har en egen uppfattning. Om du börjar berätta utan att känna till personens nivå är det lätt att säga för mycket eller hoppa över viktiga sammanhang.
Innan du ger ett råd kan du ställa en enkel fråga: ”Vad har du redan läst om eller provat?”
Svaret kan visa om personen behöver en grundförklaring, ett konkret exempel eller snarare ett samtal om olika möjliga vägar. Samtidigt visar du att det inte bara handlar om att du ska berätta, utan om att ni ska lära er tillsammans.
Berätta inte bara om det som gick bra
När vi ser tillbaka vill vi gärna skapa en rak berättelse: det fanns ett problem, jag fattade rätt beslut och sedan kom resultatet. Men verkligheten är ofta rörigare. Vi brukar prova flera alternativ, göra misstag och påverkas av omständigheter vi inte själva styr över.
Om du vill att någon annan ska lära sig av din erfarenhet är det också värdefullt att berätta:
- vad du inte visste då,
- vilket antagande som visade sig vara fel,
- vad du skulle göra annorlunda i dag,
- vad som berodde på din insats och vad som snarare var gynnsamma omständigheter.
De delarna lär ofta ut mer än en polerad berättelse om framgång.
Att erkänna att du inte vet minskar inte värdet av din erfarenhet
En yngre person kan fråga om en teknik, en ny arbetsmetod eller en miljö som du inte känner till. Då behöver du inte försöka hitta ett svar till varje pris.
”Det där känner jag inte till. Berätta hur det fungerar i dag” kan vara mer givande för båda än en snabb jämförelse med en värld som fungerade på ett annat sätt. Du kan samtidigt bidra med sådant som fortfarande är relevant: ”Jag känner inte till det verktyget, men jag har många gånger behövt väga snabbhet mot kvalitet.”
På så sätt får ni ett ömsesidigt lärande. Den ena bidrar med sammanhang och erfarenhet, den andra med nya verktyg och kunskap om dagens förutsättningar.
Avsluta berättelsen med en fråga i stället för en order
Om du inte vill pracka på någon din erfarenhet kan du avsluta med en fråga som lämnar tillbaka beslutet till personen.
I stället för att säga ”gör så här” kan du fråga:
- ”Det här var avgörande för mig. Finns det något liknande i din situation?”
- ”Vad av det jag varit med om tror du går att använda i dag?”
- ”Vilken del av mitt sätt att göra det skulle inte fungera för dig?”
- ”Vad skulle du behöva ta reda på för att kunna bestämma dig själv?”
Då blir berättelsen en utgångspunkt för lärande, inte en ersättning för den andras eget omdöme.
Exempel med en ny teknik
Tänk dig att en yngre familjemedlem börjar använda ett nytt digitalt verktyg för att planera sitt arbete och frågar hur systemet ska ställas in. Själv har du använt papperskalender och att göra-listor i årtionden.
Du har åtminstone tre alternativ. Du kan säga att papper är mer pålitligt. Du kan dra dig undan och säga att du inte kan något om teknik. Eller så kan du skilja verktyget från principen.
Du kan säga: ”Jag känner inte till det här programmet, men när jag planerade hjälpte det mig alltid att samla alla datum på ett ställe, skilja viktiga uppgifter från småsaker och i slutet av veckan se vad som fortfarande var oklart. Kan du visa mig hur man gör något liknande i ditt system?”
Du delar med dig av din erfarenhet och är samtidigt öppen för ett nytt arbetssätt. Du försvarar inte det gamla verktyget, utan för vidare en princip som kan fungera även i en ny miljö.
Var tydlig med dina värderingar utan att göra dem till regler för andra
Allt kan inte reduceras till en praktisk metod. En del erfarenheter handlar om rättvisa, familj, arbete, ansvar eller vad du själv tycker är rätt. Även då är det bra att skilja mellan en värdering du står för och en regel som någon annan förväntas följa.
Du kan säga: ”För mig har det alltid varit viktigt att hålla det jag lovat, även när det har kostat mig något.” Det delar en värdering. En annan sak är att säga: ”Om du gör på ett annat sätt gör du fel.” Då stänger du utrymmet för den andra personen att tänka själv.
Värderingar kan bli särskilt meningsfulla att dela när du förklarar varför de har hjälpt dig i konkreta beslut och vad du ibland har fått betala för att hålla fast vid dem.
Spara beslut, inte bara händelser
Om du vill bevara dina erfarenheter för barn, barnbarn, kollegor eller en gemenskap är en kronologisk lista över händelser inte alltid det mest användbara. För den som vill lära sig något är det ofta mer värdefullt att få veta vilka situationer som krävde ett beslut.
Du kan anteckna följande för varje berättelse:
- Vilket problem försökte jag lösa?
- Vilka möjligheter såg jag?
- Varför valde jag just den vägen?
- Vad hände sedan?
- Vad tycker jag i dag är den viktigaste lärdomen?
- Vad behöver inte längre gälla under dagens förutsättningar?
En sådan anteckning är mer användbar än en samling färdiga råd. Läsaren eller lyssnaren får se hur du tänkte och kan själv välja det som passar den egna situationen.
Ta reda på vilken lärdom den andra personen själv drar
När du har berättat klart behöver du inte fråga ”förstår du?”. Svaret blir ofta bara ja. Fråga i stället vad personen tar med sig till sin egen situation.
Du kan bli förvånad över att personen tycker att en annan del av berättelsen är viktigast. Det behöver inte vara ett misstag. Det visar att erfarenheten inte är en instruktion som ska kopieras, utan något att lära sig av på sitt eget sätt.
Om personen drar en slutsats du inte avsåg får du möjlighet att lägga till sammanhang. Om tolkningen är annorlunda men ändå rimlig behöver du inte rätta den bara för att den inte är identisk med din egen.
Använd ett enkelt filter innan du ger råd
Nästa gång någon ber om råd inom ett område du känner väl kan du gå igenom fem steg för dig själv:
- Vad är det jag faktiskt har erfarenhet av? Beskriv en konkret situation.
- Vilken var principen? Skilj orsaken till att något fungerade från metoden som hörde till en annan tid.
- Vad har förändrats sedan dess? Teknik, regler, möjligheter eller sociala förväntningar.
- Vad vet den andra personen redan? Anpassa samtalet efter personens kunskaper.
- Hur lämnar jag beslutet till personen? Avsluta med en fråga eller möjliga alternativ, inte en order.
Du behöver inte avgöra om din erfarenhet som helhet fortfarande är relevant. Vissa metoder blir föråldrade, andra inte. Erfarenhetens värde blir ofta tydligast när du kan skilja den tidlösa principen från den värld där den först uppstod.
