I en gruppuppgift tar ett barn kanske automatiskt ordet, ett annat börjar ordna materialet och ett tredje väntar på instruktioner. Om rollerna alltid fördelas på samma sätt kan barn lätt få uppfattningen att en ”ledare” bestämmer medan de andra bara följer. Det är mer hjälpsamt att visa att ett bra team behöver olika roller, och att rollerna kan förändras beroende på situationen.
Barn mellan 10 och 12 år kan ofta se både sin egen uppgift och vad gruppen som helhet behöver. Ibland behöver gruppen fatta ett snabbt beslut, ibland lyssna på idéer, uppmuntra trötta lagkamrater eller helt enkelt slutföra en tilldelad del på ett pålitligt sätt. Målet är inte att göra varje barn till en ”ledare”, utan att hjälpa barnet se hur det bäst kan bidra till teamet just nu.
En teamroll är ingen etikett på barnet
Att ett barn organiserade gruppen bra en gång betyder inte att barnet måste vara organisatör vid varje ny uppgift. På samma sätt behöver ett tystare barn inte alltid vara observatör.
Se roller som tillfälliga sätt att bidra. Ibland behöver teamet någon som visar riktningen. I andra lägen behövs någon som sammanför olika åsikter, uppmärksammar en medlem som hamnat utanför eller ser till att påbörjade uppgifter blir färdiga.
Börja med att fråga vad teamet behöver
Innan ni fördelar uppgifterna kan ni ställa en enkel fråga: ”Vad är teamets största utmaning just nu?” Svaret kan variera. Gruppen kanske inte vet hur den ska börja, har för många idéer, har ont om tid, har en medlem som inte deltar eller har hamnat i en konflikt.
Först därefter är det dags att bestämma vem som gör vad. Då lär sig barnet att roller inte bara ska fördelas utifrån popularitet eller vem som pratar högst.
| Situation i teamet | Ett hjälpsamt sätt att bidra |
|---|---|
| Gruppen vet inte var den ska börja | Föreslå ett första steg och hjälp till att göra en plan |
| Alla driver olika idéer | Ge utrymme åt argumenten och leta efter gemensamma nämnare |
| Tiden är knapp | Prioritera och fördela konkreta uppgifter |
| Någon hamnar utanför | Bjud in personen med en fråga eller en lämplig uppgift |
| Teamet tappar energi | Ta reda på varför och föreslå en paus, ett ändrat tempo eller uppmuntran |
Fördela uppgifter efter både förmåga och belastning
Den enkla regeln ”den som är bäst på det får göra det” kan fungera på kort sikt, men blir mindre bra om den upprepas. Den mest kunniga medlemmen kan få allt mer att göra, medan de andra får färre chanser att prova.
Ta därför hänsyn till två saker när ni fördelar arbetet: vem som har lämpliga förmågor för uppgiften och om arbetsbördan är rimligt fördelad. Om en person till exempel klarar en mer fysiskt krävande del kan de andra ta ansvar för något annat. Om någon är bra på att presentera behöver den personen inte automatiskt tala för gruppen i varje projekt.
Frågor som kan hjälpa:
- Vem har erfarenhet av den här uppgiften?
- Vem behöver få öva på den?
- Vem har redan mycket att göra?
- Går den krävande uppgiften att dela upp eller turas om med?
På så sätt lär sig teamet att använda sina styrkor utan att någon blir fast i att alltid göra samma sak.
Den med bäst överblick kan leda en stund
Ibland behöver teamet fatta beslut snabbare. Det betyder inte att det måste finnas en ständig ledare. För en viss del av uppgiften kan den som har bäst överblick eller mest relevant erfarenhet ta ledningen.
Vid en logisk uppgift kan barnet som är bra på att ordna olika alternativ leda arbetet. När gruppen bygger något kan den som förstår konstruktionen samordna. Inför en presentation kan ledningen gå över till den som håller koll på tiden och ordningen.
Att lyssna är en aktiv teamroll
Barn kan tro att de bara bidrar när de kommer med en egen idé. Men någon som hjälper andra att förklara sina perspektiv och ser var förslagen överlappar kan vara mycket viktig för gruppen.
Den här rollen innebär inte att bara vara tyst. Aktivt lyssnande kan till exempel vara att:
- sammanfatta två olika förslag med egna ord,
- fråga vad förslagen har gemensamt,
- kontrollera att alla har fått möjlighet att säga vad de tycker,
- uppmärksamma en fråga som gruppen ännu inte har löst.
Barnet får då se att inflytande i ett team inte bara handlar om att högljutt driva sin egen idé.
Den som stöttar behöver inte bara peppa
När teamet tappar energi är den spontana reaktionen ofta att försöka muntra upp alla. Men problemet kanske inte är brist på motivation, utan trötthet, en otydlig uppgift eller känslan av att arbetet aldrig tar slut.
Stöd kan därför börja med frågan: ”Vad är det som gör det svårast för oss att fortsätta just nu?” Svaret kan leda till en kort paus, en enklare uppgift, en ny fördelning av arbetet eller en förklaring av nästa steg.
På så sätt lär sig barnet att stödja teamet inte innebär att pressa andra att känna sig entusiastiska. Det är mer hjälpsamt att uppmärksamma orsaken till problemet och agera utifrån den.
Vid en konflikt behöver barnet inte automatiskt bli domare
När två medlemmar grälar kan en tredje känna att den genast måste avgöra vem som har rätt. Men det behövs inte alltid. Ibland räcker det att låta båda beskriva sin syn kort och sedan återgå till det teamet behöver lösa.
En praktisk metod kan bestå av fyra steg:
- Stoppa personangrepp: Rikta samtalet tillbaka mot problemet.
- Lyssna på båda sidor: Utan att genast utse en vinnare.
- Påminn om det gemensamma målet: Vad behöver teamet fortfarande få gjort?
- Välj nästa steg: En kompromiss, ett försök med ett av alternativen eller en kort paus.
Om konflikten går utöver en vanlig oenighet, blir långvarig eller övergår i kränkningar eller påtryckningar är det lämpligt att ta hjälp av en vuxen.
En observatör är till nytta när hen kan agera
Vissa barn föredrar naturligt att följa vad som händer och tänka igenom det. Även det kan vara en värdefull teamroll. Problemet uppstår om observation blir ett sätt att slippa ta ansvar.
En observatör kan bidra genom att lägga märke till återkommande problem, hålla koll på tiden, se till att ingen del av instruktionen glöms bort eller uppmärksamma att någon inte deltar.
En bra observation ska leda till användbar information eller en insats. Om barnet bara väntar på att andra ska bestämma är det ännu inte en fullvärdig teamroll.
Efter ett misslyckande bör ni granska samarbetet, inte leta efter en syndabock
Efter en förlorad match eller ett misslyckat projekt är det lätt att leta efter personen som gjorde fel. För lärandet är det mer hjälpsamt att se på hela processen.
Gruppen kan ställa sig fyra frågor:
- Vad fungerade bra?
- Var förlorade vi tid eller information?
- Var arbetsuppgifterna rimligt fördelade?
- Vilken roll eller vilket ansvar skulle vi ändra nästa gång?
En sådan reflektion hjälper barnen att förstå att ett misslyckande inte behöver betyda att någon är en ”dålig lagspelare”. Problemet kan i stället ha handlat om arbetsfördelning, kommunikation eller tajming.
Öva på att byta roller under en och samma uppgift
Ni behöver inget avancerat upplägg för att öva. Det räcker med en gruppuppgift där rollerna byts medvetet.
När gruppen till exempel bygger ett torn eller löser en gåta kan arbetet delas upp i tre korta etapper. I varje etapp får ett annat barn samordna, ett hålla koll på tiden och ett se till att alla förslag får utrymme. Sedan byter barnen roller.
Fråga inte bara vem som var den bästa ledaren efteråt. Frågor som dessa är mer användbara:
- Vilken roll var lättast för dig?
- Vilken roll var svårast?
- När behövde teamet mer beslutsamhet, och när behövde det lyssna mer?
- Vilket rollbyte förbättrade resultatet?
Vuxna bör inte fördela roller utifrån barnets personlighet
Om en vuxen ofta säger ”du är så utåtriktad, så du får presentera” eller ”du är lugn, så du får anteckna” kan samma arbetsfördelning råka befästas.
Utgå hellre från den aktuella uppgiften och skapa samtidigt utrymme för barnen att prova nytt. Ett barn som ofta organiserar kan få öva på att lyssna. Ett barn som brukar vara tyst kan få leda en kort del som det känner väl till.
Alla barn behöver inte klara alla roller lika bra. Syftet är att bredda barnets sätt att agera, inte att sudda ut naturliga skillnader mellan barn.
En enkel rutin inför varje gruppuppgift
Före ett projekt, en lek eller gemensam problemlösning kan ni använda en kort rutin som bara tar några minuter:
- Beskriv målet: Vad ska teamet ha uppnått när uppgiften är klar?
- Ta reda på behoven: Vilken del blir troligen svårast?
- Fördela de första rollerna: Ta hänsyn till förmåga, arbetsbörda och vilja att prova.
- Bestäm en avstämning: När ska ni kontrollera om fördelningen fungerar?
- Byt roller vid behov: Se till att bytet inte framstår som ett straff eller ett misslyckande.
- Utvärdera samarbetet efteråt: Vad hjälpte teamet, inte bara vem som presterade bäst individuellt?
På så sätt lär sig barnet gradvis att lagarbete inte är en tävling om vem som får vara ledare. Det handlar om att se det gemensamma målet, anpassa sin roll efter situationen och kunna leda ibland, lyssna eller stötta andra vid andra tillfällen och pålitligt slutföra sin del.
