Vad känner jag, och vad tänker jag bara?

Känslan, tanken och händelsen är inte samma sak

Efter ett möte tänker du: ”Min kollega respekterar mig inte.” Det kan vara din tolkning av kollegans beteende, inte en direkt beskrivning av en känsla. Kanske känner du ilska, besvikelse eller osäkerhet. Emotionell intelligens börjar med att skilja tydligare mellan vad som hände, vad du känner och hur du tolkar det.

Prova att skriva ner det enkelt. Händelse: ”Min kollega avbröt mig två gånger när jag förklarade.” Känsla: ”Jag blev irriterad.” Tolkning: ”Jag tänkte att min kollega inte tyckte att min åsikt var viktig.” En sådan beskrivning gör det möjligt att undersöka situationen i stället för att ta den första slutsatsen för given.

Du vet inte alltid exakt vad känslan heter. Du kan börja mer allmänt: ”Det känns obehagligt” eller ”Jag är spänd.” Sedan kan du fundera på om det snarare handlar om rädsla, ilska, sorg eller besvikelse. Du behöver inte genast ha ett perfekt psykologiskt ordförråd.

Känslor är varken ett tecken på svaghet eller ett bevis på att du har rätt. De är en del av din upplevelse. Även berättigad ilska kan bygga på ett felaktigt antagande, och en lugn person kan också ha fel.

Om du inte minns vad du kände kan du försöka komma ihåg omständigheterna, kroppslig spänning eller tanken som for genom huvudet. Var samtidigt försiktig med att dra slutsatser om den exakta orsaken utan belägg.

Öva i praktiken: Tänk på ett obehagligt samtal. Skriv tre korta meningar: ”Det som hände var …”, ”Jag kände …” och ”Jag tolkade det som …”. Då får du utrymme att reagera mer träffsäkert.