Gränser, samtycke och trygghet

Icke-verbala uttryck ersätter inte uttryckligt samtycke

Ett leende, en nickning, närhet eller tystnad behöver inte betyda samtycke. När det gäller beröring, ett personligt ämne eller ett nästa steg som kan påverka den andras gränser ska du fråga direkt och respektera svaret. Om någon tar ett steg tillbaka, stelnar till eller slutar svara ska du stanna upp och kontrollera om hen vill fortsätta. Inte heller sådana uttryck avslöjar i sig orsaken, men de räcker för att du inte ska pressa vidare.

Du kan fråga tydligt: ”Känns det okej om jag sätter mig här?” eller ”Vill du fortsätta prata om det här?” Om svaret inte är tydligt ska du inte tolka det som ett ja. Erbjud ett annat alternativ och ge personen utrymme att bestämma.

Samma sak gäller dina egna gränser. Du kan säga: ”Jag behöver lite mer avstånd”, ”Jag vill inte fortsätta prata om det här nu” eller ”Vi kan fortsätta när vi har mer tid.” Du behöver inte bevisa att du har tillräckligt goda skäl.

Om du utsätts för påtryckningar eller hot, eller oroar dig för din säkerhet, ska du inte försöka läsa av gester. Avbryt kontakten, sök stöd och följ ett lämpligt förfarande på jobbet eller privat.