Motivation, belöning och stöd

Belöningen ska stödja vanan, inte göra den till ett straff

Motivation går naturligt upp och ner. Därför kan det hjälpa att ha ett tydligt skäl, en påminnelse, en trevlig variant av aktiviteten eller stöd från någon närstående. Om en promenad tillsammans motiverar dig kan du bestämma en tid med någon. Om du föredrar att vara själv behöver du varken en grupp eller offentlig rapportering av dina resultat.

Uppmärksamma det lilla du har gjort klart: ”Efter lunch tog jag en tio minuter lång promenad.” Du kan ta en kort vila eller ge dig själv en annan belöning som inte motverkar målet. Du behöver inte belöna dig själv efter varje aktivitet, och om du låter bli betyder det inte att du har misslyckats.

Skilj mellan uppmuntran och press. En partner kan hjälpa till genom att påminna dig om du ber om det, men bör inte kontrollera dig eller skämma ut dig offentligt. Vanor ska stödja ditt liv, inte skapa ett system med bestraffningar för dagar då du har haft andra prioriteringar.

Om aktiviteten känns motbjudande under lång tid kan du fundera på om den stämmer med det du vill eller om du valde den bara för att någon annan rekommenderade den. Kanske kan du hitta ett annat sätt att nå samma mål.